Alla vill inte skriva. Det tar emot och det går inte. En elev i min klass talade om självfantasi och annanfantasi. Det är bra ord. Någon annans fantasi är något som sätter fart på den egna fantasin. Egenfantasi brukar elever har svårt att skapa i en skolmiljö. De frågar om de får, om det blir rätt och om de tänker som läraren tänker. Det är en pedagogisk utvecklingsfråga att skapa en miljö där den egna fantasin är en källa för eleven och för hela gruppen.
Jag har modellat författarnas fantasi med min högläsning, men vad bättre är, modellat författarmeningar som vittnar om berättarteknik och som skapar ingångar för elevens självfantasi. Om läraren modellar författarnas skrivstrategier och skrivfantasi så har eleverna modeller att följa. Att följa modeller är tryggt. Det skapar en trygg start och under det att eleven skriver utvecklas den egna fantasin.
Min undervisning ska vidga elevens möjligheter och kompetenser. Då jag undervisar kan jag visa genom att själv göra. Därmed skapar jag tydlighet och visar hur jag tänker kring det jag gör. Här är en favoritlektion i skrivande och skrivutveckling.
Tänk/gör så här:
1) Ta den bok du läser ur. Visa upp den. Den här boken läser jag: Tingo och andra ord märkliga ord från hela världen och den är skriven av Adam Jacot de Boinod. Jag är noga med att tala om titlar och författare. Det jag läser har en avsändare. Och det ska eleverna alltid förhålla sig till.
2) Välj en kort mening ur boken: Han svarade.
3) Skriv upp den på ett blädderblock. Eleven har nu sett dig göra det eleven senare ska klara av på egen hand.
4) Sätt upp ett mål: Jag tänker att jag ska utveckla den här meningen 4-5 gånger. Jag får lägga till ord men inte ta bort de första orden jag valt att utgå ifrån.
5) Min första mening: Han svarade inte.
6) Min andra mening: Han svarade inte på hennes fråga.
7) Min tredje mening: Han svarade inte på hennes fråga och hon ryckte på axlarna.
Min fjärde mening; Han svarade inte på hennes fråga och hon ryckte besviket på axlarna. (Kan inte förstå varför 8an visar sig som en smiley med solbrillor – får bara inte bort den i bloggens redigeringsläge!!?/reds anm)
9) Min femte mening; Han svarade inte på hennes fråga och ryckte besviket på axlarna och gick därifrån.
10) Jag modellar vidare hur jag tänker för mina elever: Jag har nu utvecklat meningarna. Jag kan nu välja vilken mening jag vill använda mig av om jag skriver en berättelse. Jag kanske tycker att min fjärde mening var den bästa. Jag funderar också över om det är så bra att använda han/hon och inte skapa ett namn så personen träder fram.
11) Alla mina meningar läser jag högt. Jag tror på den mänskliga rösten som förstärker innehållet i det skrivna. Eleverna behöver mycket muntligt stöd då de möter sitt skrivande.
Så här ser ett elevarbete ut efter en genomgång och en undervisande modell:
Undervisningen passar alla textgenrer. Ta en text ur matematikboken och utveckla den – tja låt säga – fyra gånger.
Ta en engelsk text och utveckla den så många gånger du tror att du kan utmana dig själv.
Ta en stad i kartboken och utveckla ett sammanhang kring den staden.
Skriv en mening som du själv tycker om. Utveckla din egen mening.
/Anne-Marie Körling
Tags: Fantasi, Skrivkramp
En härlig idé! Att börja i något litet för att låta det växa känns enkelt och kul. Har gjort liknande erfarenheter och det fungerar verkligen.
Att ge eleverna tydliga och väl avgränsade övningar är så viktigt – och att eleverna först ser hur läraren gör, får lov att ”härma”, det är förlösande.
Veronica Grönte
Om man läser upp texterna blir det som en liten droppe först, sedan en liten bäck, därefter en liten flod, en älv och sedan ett helt ordhav. Mycket effektivt. Och väldigt, väldigt lärorikt. Anne-Marie
Vacker bild. Vi behöver lära oss sånt – som är enkelt och som blir vackert. Och varje barn blir nöjd… mer än nöjd med sig själv. När vi blir nöjda blir vi lugna och det är skönt att känna sig lugn och trygg – att vila i förvissningen om att – ”jag kan och jag duger”.
Det ska vara uppbyggligt och självstärkande att skriva av sig. A-M